midsummer
tjena!
ett mycket uppskattat midsommarfirande här igår från min sida. jag är mer än nöjd. jag hade skoj. hoppas att alla andra hade det med. nu laddar vi inför m och ms bröllop.
vi började vid tolvtiden med lite kransmindande. min hann inte blev klar till lunchen. men den blev finast om man bortser från sunes lilla krans. åh så söt han va i den! silllunchen förtärdes ute på altanen. som blev färdigmålad alldeles lagom. jag är glad över min altan! sen åt vi tårta. en god cheesecake som linnea hade gjort. sen begav vi oss till fotbollsplanen och tog två grenar i vår åttakamp. stövelkastning och fotbollsskjutning. sen gick vi hem och körde spikslagning, golf och rockring. sen började det regna så vi fick ta en paus. men det hanns med bollkastning, äggrejs och sätta pannan i flaskan. grill blev det till kvällen med sen. vad vi åt! men gött va det. efterrätt på det med en liten chokladbakelse. festen led mot sitt slut runt ett snåret. vissa fick gå och lägga sej lite tidigare.
idag var det en ganska lugn frulle och sen när gästerna hade åkte hem har vi legat i soffan och sovit om varandra. jag har tittat på eat pray love med julia roberts. den som tuva novotny är med i. den var tyvärr lite seg. men nu kanske man ska ta tag i sitt liv.
//fcp
det var ju det här med bloggen
borde väl berätta om allt som hänt sen sist.
uppsala förra helgen. vi körde guldbilen. trevligt. r och c hade en vädligt fin lägenhet. det var tropisk hetta. tittade på lite sevärdheter och chillade i park med födelsedagstårta. sen var det inflyttningsfest. våra andra vänner var besvikna att vi inte hälsade på dem när vi va där så vi får nog ta en tripp dit i sommar.
och den här helgen var det dax för sunes dop. han är populär. det var trevligt. pastasalladen var god.
och nu helt plötsligt så är det snart midsommar. var tog tiden vägen?
óch framför allt är det snart dax för bröllop i vadstena! nu är hotellet bokat iaf. känns bra.
igår var det förresten inredningspartyt. jag köpte alldeles för mycket. får väl visa bilder sen.
//fcp
franskaprataren
Jag var 17 år.
Trots att jag var så ung visste jag att min förmåga att prata franska var en gåva.
Jag kunde se saker i grammatikboken som ingen annan kunde se.
Min Ingrid älskade att visa upp mej som en av hennes troféer. Hon brukade diskutera mina ordval som om det var hon som hade sagt det till mej. ” Jag sa till Julija, använd passé Compose eller imperfait. Och självklart hade hon sagt det till mej innan jag började prata. Men det var inte det som gjorde att jag pratade så bra. Till våra nära vänner anförtrodde hon att man inte behövde vara smart att prata franska utan det handlade bara om tur. Jag hatade när hon försökte ta åt sej all ära. En dag sa jag det till henne. Att hon skulle hålla käft.
Hon slutade prata med mej. Jag visste att det bara var en strategi och jag slutade prata med henne tillbaka. Efter många tysta dagar satt jag och tittade på mina franskaböcker. Den enda lösningen var att sluta prata franska. Självklart skulle jag inte sluta prata franska för alltid, bara några dagar. Jag berättade det för Ingrid och hon brydde sej inte.
Några dagar gick och Ingrid pratade fortfarande inte med mej. Jag gick till henne och sa: ”Jag är redo för att börja prata franska igen”. Ingrid svarade: ”varför berättar du det för mej? Du tror att det är så lätt. En dag sluta prata nästa dag börja igen.” Jag blev väldigt förvånad över vad hon sa och gick upp på mitt rum och tittade på min franska flagga. Jag satt där väldigt länge. Så länge så jag trodde att det blåa fältet hade blivit rött och det röda blivit blått. Den natten fick jag väldigt hög feber. Och nästa morgon satt Ingrid vid sängen och skällde på mej för att jag hade gått till skolan utan mina yllebyxor. På eftermiddagen satt hon i gungstolen och stickade en rosa tröja med Eiffeltornet på till mej. Jag var jätteglad att hon hade blivit sej själv igen.
Men när jag hade blivit frisk märkte jag att Ingrid hade blivit förändrad.
Nästa gång jag pratade franska missade jag flera gånger när det skulle vara passé compose eller imperfait. Men det värsta av allt var att Ingrid inte sa nåt. Hon gick bara runt med en ”vad var det jag sa” blick. Jag var vettskrämd. Jag tänkte över det massa gånger vad som hade gått fel.
Veckor, månader och år efter det fortsatte jag att prata franska men aldrig med samma känsla. När jag sa avoir istället för aurevoir slutade jag prata franska för gott...
långledigt
mackan kollar på fotboll så jag får roa mej vid datorn...
underbart med långledigt. idag har vi åkt tåg till nässjö, fikat, lekt i lekpark och åkt tillbaka med tåg. imån blir det husmålning. sen om vi hinner så ska vi köpa utemöbler. skäms lite över att vi inte har köpt några ännu... iaf så borde vi frakta hit dom imon för på kvällen blir det grillfest. goodie.
på måndag ska jag följa med linnea och sune till ullared. vi försökte få med oss lite andra folk oxå men alla var visst upptagna med annat. men som sagt. vi får ju handla desto mer.. :)
på fredag ska vi till uppsala. härligt bara massa saker att se fram emot!
//fcp
